Blott en dag

Blott en dag, ett ogonblick i sander,
vilken trost vad an som kommer pa!
Allt ju vilar i min Faders hander,
skulle jag, som barn, val angslas da?
Han som bar for mig en Faders hjarta,
giver ju at varje nyfodd dag
dess beskarda del av frojd och smarta,
moda, vila och behag.
Sjalv han ar mig alla dagar nara,
for var sarskild tid med sarskild nad.
Varje dags bekymmer vill han bara,
han som heter bade Kraft och Rad.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt pa sig.
''Som din dag, sa skall din kraft ock vara,''
detta lofte gav han mig.
Hjalp mig da att vila tryggt och stilla
blott vid dina loften, Herre kar,
ej min tro och ej den trost forspilla,
som i ordet mig forvarad ar.
Hjalp mig, Herre, att vad helst mig hander,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ogonblick i sander,
tills jag natt det goda land.